Bästa projektet att hänga med hästtjejer (och hästar). En bild på bästa Amanda och Miracel.

Första dagen efter en kort ledighet. Under åtta veckor har jag nu ett jobb att gå till, ett sommarvikariat på Sundsvalls Tidning. Det känns fantastiskt roligt, och lite svårt, att vara tillbaka på redaktionen. Roligt för att jag har saknat himla många saker. Typ att se mitt namn på jobb i Newspilot, sitta på en grön pall under morgonmötet och backa in bilen i garaget. Sådana saker. Svårt för att det är så oförutsägbart i bland. Människor vill inte alltid vara med i tidningen och en grej som verkar vara vettig kan bli till ingenting. I dag har jag lyckats misslyckas med två jobb (på grund av inte mitt fel) och bokat in ett. Efter lunch ska jag ut och göra några enkäter på stan. Hoppas på många pratvilliga sundsvallsbor i sommarkylan.

Tills jag har lite bilder att visa kan ni få titta på mitt uppslag i Metropolis-magasinet.

This resume of 2013 will be in English in case any of my American friends feel like catching up on my life a little as well. The year was wonderful and devastating, and while reminiscing I can only accept that I lived. So here we go, 2013 y'all!

The year started off in Gambia, where I spent a week with Jenniffer, mom and some other great people - and monkeys.

I started my internship at Sundsvalls Tidning and spent a few months having the time of my life. So many different people, locations and things I would never have encountered if I chose another occupation. Here are some of my favorite pictures and/or jobs from this period:

One of the best things, however, were the people I met at the paper. My fellow photographers are all fantastic human beings, and so are the reporters and other people working at ST. Every Tuesday morning we had photobreakfast. One of the photographers brought breakfast for everyone and we discussed pictures from the past week.

I might have never been as excited as I was when it was decided that I got to join the team going down to Stockholm for the finals of Melodifestivalen. We were there to follow Yohio, one of this year's stars from Sundsvall. I met with him a few times before as well.

I decided to go for a few projects by myself and ended up publishing a couple of my own reportages, where I both wrote the article and took the pictures. I had a thing (still do) for circus, and did quite a few jobs on the subject. The first picture is from when me and Henrik went to Copenhagen to meet up with H's cousin Emilia who studies to become a circus artist. Then I went to hang out with the gang of Circus Brazil Jack for a day, and met the illusionist Kim and his wife and assistant Jessica. It all went as far as to that the news director called me the paper's circus photographer. A title I can live with.

Some jobs required specific equpiment, like turquoise onesies, hard hats and a rifle.

I took a few trips down to Skåne, to meet friends and family, photograph the the graduation of Jonna and just take a break from the hills and mountains of the north.

This is a moment I cherish to the most. About a month later we lost Leo, a heartbreak that turned the rest of the year into more or less of a haze.

The Lovewell summer started in Florida with the shows Dear Berlin and Under the Weather, two fantastic collaborations with amazing people. I had one day "off" and spent it shopping, eating and hanging out with great people, like Jenna. After that I went on to Oskarshamn and the shows Fly Firefly and Det Var En Gång... We celebrated ten years of Lovewell Sweden.

At the end of summer I attended and photographed two weddings of dear friends. Love is beautiful.

Right before the last picture was taken I told them about my car crash (which also happened). Love the picture, it makes a kind of traumatic event more bearable.

A few classmates and I took on a job for the city of Sundsvall. I photographed Gungner, the student choir, and the pictures were exhibited downtown.

To deal with the loss of Leo, Tina and I decided to start a foundation in his name, and hand out scholarships to young photo journalists. A lot of work, but something to focus on. It ain't something you're "done with", but we mad it official in November. We're holding a vernissage/party on January 30 to fund money. We held important meetings and went to the Stockholm Photography Fair with our beautiful shirts.

Fall has been crazy, and I hardly remember it at all. Foundation, school, my own business and moving in with H. I've sold my apartment and for a while now (hopefully) we will share Henrik's place. It feels great! We went on a cruise to Helsinki with the Vesterlund family, but I didn't take any pictures in Finland. Only the portrait of H eating breakfast on the boat.

I spent the school year singing in the choir. Unfortunately I missed the Christmas concert, but the space party was epic.

The year ended with photographing a beautiful winter wedding, hanging out with H's cousin's crazy cute kid J and starting a new project with horse girls (and yes, I got bitten).

To sum it up, 2013 has really been all about unicorns.

Trots en c-uppsats som tar upp väldigt mycket tid just nu har jag gett mig den på att posta bilder här i stort sett varje dag. Det är farligt att säga så, för oftast brukar det betyda att det här är det sista inlägget på en tid. Men nu ska jag inte vara vidskeplig. Hade jag trott att ni (om det ens är någon som tittar in hit just nu) var intresserade så hade jag ju kunnat posta delar av vår uppsats. Jag må svära och slingra mig, men studien jag och Tina håller på med är trots allt väldigt intressant. Dessutom hittar jag en massa intressant litteratur som jag skulle vilja fortsätta läsa. Och åter igen slår tanken mig: kanske är det forskare jag ska bli. Hisnande, läskig och lite retarderad tanke det där.

Tidsbrist till trots håller jag liv i mitt hästprojekt. Jag skulle vilja ha ett bra namn till det, får fundera på det. Jag hänger med (eller ja, har träffat en eller ett par gånger) tre finfina tjejer i Sundsvallstrakten som har egna hästar och spenderar massa massa tid med dem. Det är en hel värld som jag, eftersom min pappa aldrig tillät mig att gå i närheten av en häst, aldrig varit del av. Under hösten tog jag några ridlektioner tillsammans med ett gäng från klassen, men känner kanske inte att jag har varken tid eller pengar just nu att själv bli en del av stall-livet. Så vad gör jag? Hittar på ett fotoprojekt som gör att jag kan spendera precis lagom mycket tid med hästar, gosa lite med dem, träffa nya fina människor och ta fina bilder. Kan det bli bättre?

I väntan på ett kommande såntdärår2013somallaläggerupp-inlägg får ni se två bilder från projektet!

Amanda och Miracel. Amanda har tre hästar hemma på gården och delar hästintresset med sin mamma.

Thea och hennes familj har tre hästar i ridskolans stall. Här gör Thea i ordning ridskolans häst Affe inför en hoppträning.

Ikväll är det dags för den årliga Lovewell-konserten med nya och gamla låtar i Fort Lauderdale. Jag är där i tanken och lägger upp lite bilder från förra årets musikaler Fly Firefly och Dear Berlin.

I dag önskar jag god jul från ST-redaktionen. Fjärran är de jular som innebar lov och ledighet. Chansen att jobba när alla andra vill vara lediga vill man helst inte missa. Jag fick dock vara ledig i går, och spenderade en mysig julafton i ett snöfattigt Skärsätt hos Henriks föräldrar. Det är lugnt i dag, har bara varit ute och jagat folk till den obligatoriska enkäten. Jag letade efter fem personer som kunde svara på frågan "Vad fick du i julklapp"? Svårare än man tror. Det är inte särskilt mycket folk out and about på juldagen.

Jag har även påbörjat ett fotoprojekt där jag ska följa några tjejer som spenderar mycket tid i stallet. Hästar är otroligt fina, tycker jag. I söndags träffade jag Emma och Zorba. Det var glashalka så vi pratade mest lite, tog några bilder och bestämde att vi ska ses snart igen. Zorba bestämde sig för att bita mig när jag gosade lite med mulen, så nu är tre av mina fingrar ömma och lite blå. Vad offrar man inte för konsten (och hästgos)?