Det finns olika saker som definierar slutet på sommaren. 1. OJ vad kallt det är nu, BÄST jag tar på mig långkalsingar, yllestrumpor och tjockaste tröjan (tempen sjunker under 10° när solen går ner). 2. Inga fler lediga dagar att lapa i sig resterande sol på (skola och jobb drar igång). 3. September ÄR en höstmånad (det är dags att följa årstidsindelningarna slaviskt när augustibladet vänds bort).

Och där är vi nu. Utanför fönstret är det mörkt, i morgon är det sista augusti, och på måndag börjar skolan igen. Det har varit en sommar utan dess like, en sommar jag aldrig glömmer (visst, klyschigt värre). Och nu är det dags att vända blad och ta sig an sista året på universitetet. C-uppsats, examensjobb, tacokvällar, studentkör, extraknäck och ännu en norrländsk vinter.

I dag har jag fixat en massa saker (som borde ha fixats för längesen). Äntligen har jag belysning över skrivbordet, filmningen av Dear Berlin (en av årets Lovewell-musikaler) börjar ta form, räkningar från 2009-2012 är utsorterade, tvättid är bokad och jag börjar känna att jag landat hemma igen.

Another summer with Lovewell is over. This year I worked on four shows, two in Florida and two in Oskarshamn, Sweden. The last one was Fly Firefly, a beautiful piece dealing with the issue of immigration. A summer filled with creativity, inspiration, hard work and the best friends in the world. Here are a couple of the headshots we put out in the lobby.

Like a firefly, letting its light glow
Hope is guiding you, wherever you go
- Lovewell Institute 2013